Vad en AI-strategi för svensk skola bör innehålla

Trots att Utbildningsdepartementet tackat nej till att delta i arbetet med den nationella AI-strategin, är det inte för sent. I den här bloggposten beskriver jag vad jag anser att svenska skolan behöver från en AI-strategi.

För nya läsare: Jag som skriver ledde Skolverkets arbete med AI och utbildning 2023–2024, har publicerat flera böcker om AI och skola, och utbildar regelbundet lärare, rektorer, skolchefer och aktörer på nationell nivå om AI.

1: Skolan handlar om eleverna

Det som en nationell AI-strategi säger om skolan behöver ha utgångspunkt i eleverna, och deras behov av att förstå och använda AI. Från detta kommer slutsatser om vilka åtgärder som behövs, och hur de bör tidsättas och prioriteras.

Elevers behov av AI-kompetens kan sammanfattas utifrån tre perspektiv, som delvis överlappar varandra:

  1. Kompetens för arbetsmarknaden. Vissa av dessa kunskaper (som AI-stödd mjukvaruutveckling eller att använda AI i mediaproduktion) är specifika för vissa yrkesgrupper, medan andra (som AI-stöd i hantering av information eller idéskapande) är relevant för alla.
  2. Kunskaper för medborgare. Detta omfattar kunskaper om deepfakes och AI-driven åsiktspåverkan, men också en medvetenhet om lagar, rättigheter, och hur AI påverkar samhället.
  3. Kunskaper som barn och elever behöver i sin vardag. Många unga använder AI som plugghjälp eller socialt sällskap. Skolan behöver hjälpa dem att göra det på ett sunt sätt.

En AI-strategi behöver konstatera att vi måste ha en nationellt angiven lägstanivå för elevers AI-kompetens. Den bör också sätta upp ramarna för en nationell lägstanivå, och föreslå vem som ska skapa en mer detaljerad beskrivning av hur åldrar och ämnen berörs.

2: Lärare behöver AI-kompetens

Om elever ska få undervisning om AI behövs kompetensutveckling för lärare, rektorer, skolbibliotekarier, och andra pedagoger.

Strukturen för den svenska skolan gör centralt styrd kompetensutveckling mycket svår – det finns omkring tre tusen huvudmän, som fattar beslut om hur kompetensutveckling ska ske. Regering och myndigheter bestämmer vad skolors verksamhet måste uppfylla, men kan exempelvis inte säga att alla lärare i samhällskunskap på högstadiet behöver gå en kurs om AI och samhället inom två år.

För att öka chansen att pedagoger får lämplig kompetensutveckling behövs därför flera åtgärder från nationellt håll.

  1. Utbildningsmaterial anpassat för varje relevant målgrupp, exempelvis tekniklärare på högstadiet, studie- och yrkesvägledare, samhällskunskapslärare på gymnasial nivå, eller personal i elevhälsan. Detta innebär inte bara filmer att titta på eller texter att läsa – vilket redan finns i stor utsträckning – utan också stöd i hur kompetensutvecklingen kan genomföras.
  2. Statsbidrag för kompetensutveckling som täcker den tid som fortbildningen kräver. Ett sådant bidrag kan också kopplas till enkel återkoppling, för att följa effekterna av kompetensutvecklingen.
  3. Tydliga förväntningar om att elever får undervisning om AI, och att skolor delar i kompetensutvecklingen. I detta ingår att marknadsföra och öka medvetenheten om att kompetensutvecklingen finns, och att aktivt söka upp skolor och huvudmän som inte agerar på den.

En AI-strategi behöver beskriva hur pedagoger och skolledare ska få den kompetens som behövs för att elever ska nå den uppsatta lägstanivån för AI-kunskaper. Planen för kompetensutveckling behöver vara anpassad efter hur svenska skolan styrs.

3: Att vänta är också en risk

Att ge elever och deras lärare nödvändig AI-kompetens är ett stort projekt, som kommer att ta många år att genomföra. Att vänta i fem år innan elever som tar studenten vet hur de kan använda – eller inte använda – AI i arbetslivet eller vidare studier vore skadligt för både näringsliv, samhälle och individer.

För att få positiva effekter tidigt behövs därför en tydlig prioritering. Det är mer bråttom att elever i trean på teknikprogrammet får lära sig om AI-stödd programmering, än att elever på högstadiet får diskutera AI, etik och upphovsrätt i bild eller musik.

Om lärargruppers behov av AI-kompetens prioriteras efter hur brådskande de är (inte hur viktiga de är!), kan insatser för kompetensutveckling börja tidigt. Tidiga insatser ger också lärdomar för att utveckla insatserna, så att de fungerar bättre samtidigt som de når fler lärargrupper.

En AI-strategi behöver identifiera var i skolväsendet det är mest angeläget att snabbt ge elever nödvändiga AI-kunskaper, och skapa en tidsplan som avspeglar detta. Tidsplanen behöver väga risker med snabbt framtagna insatser som förbättras efter hand, mot riskerna med att vänta med att ge elever nödvändiga kunskaper om AI.

4: Vi måste också blicka framåt

I workshops jag lett har rektorer och skolstrateger bland annat fått placera in olika påståenden om AI och skola på en tidslinje. Ett av påståendena är ”AI kan bedöma skrivna uppsatser lika bra som den genomsnittliga läraren”, och det placeras nästan alltid i kategorin ”redan sant”.

AI-utvecklingen väcker frågor om hur skolan fungerar, om lärarens roll, och om varför vi har utbildning. Lärande och utbildning är kritiskt i en värld som ändras snabbt, men vi kan inte utgå från att alla ramar som gällt för skolan sedan den (första) industriella revolutionen fungerar bra när även kognitivt arbete börjar automatiseras.

Att förändra skolan tar tid – bara att genomföra kompetensutveckling är ett mångårigt projekt. Därför är det viktigt att blicka framåt, undersöka och där det är möjligt förbereda för eventuella större förändringar.

En AI-strategi behöver konstatera att AI-utvecklingen kan innebära stora och snabba förändringar i samhället, även för skola och utbildning. Den bör uppmana till forskning för att identifiera och utforska scenarier som är särskilt troliga eller betydelsefulla, och att vi även förbereder för sådana scenarier där det är möjligt. Analyserna behöver omfatta många sektorer, bland annat skolväsendet.

Sverige behöver AI-kunskap

Att Utbildningsdepartementet tackat nej till att medverka i regeringens AI-sekretariats arbete med att ta fram en nationell AI-strategi är obegripligt, men inte oåterkalleligt. Att förstå och kunna använda AI är viktigt idag, och kommer att vara avgörande i framtiden. Skolan är den plats som utbildar hela Sverige. Det handlar inte om att skärmar ska ersätta böcker – i de flesta fall handlar det snarare om att böcker ska ta upp frågor om artificiell intelligens.

Den nationella AI-strategin har möjlighet att ge svensk skola en likvärdighet och gemensam riktning när det handlar om AI. Det är viktigt att vi tar den chansen.


Kommentarer

Ett svar till ”Vad en AI-strategi för svensk skola bör innehålla”

  1. Frode Kjærvik profilbild
    Frode Kjærvik

    Hur AI-strategin kan nå hela vägen fram

    Johan Falk beskriver i sin senaste bloggpost vad en nationell AI-strategi för svensk skola bör innehålla. Hans fyra punkter; att börja med elevernas behov, säkerställa lärares kompetens, agera trots osäkerhet, och blicka framåt, skapar en nödvändig ram. Men mellan mål och verklighet ligger en avgörande fråga. Hur når strategin faktiskt fram i ett system med omkring 3 000 huvudmän?

    Här följer fem mekanismer som behövs för att strategin ska bli genomförbar, inte bara önskvärd.

    1. Strategin måste vara genomförbar i svensk styrmodell

    En nationell AI-strategi för skolan kan inte bara beskriva mål. Den behöver också beskriva hur vi tar oss dit i en struktur med omkring tre tusen huvudmän som fattar egna beslut om implementering.

    Det betyder att strategin behöver peka ut vem som ansvarar för stöd och ramar, och hur det ska nå hela vägen ut. Den behöver också ange hur uppföljning ska fungera utan att skapa onödig administration.

    Om inte ansvar, stöd och uppföljning hänger ihop riskerar strategin att bli ett lapptäcke – precis det en nationell strategi ska motverka.

    2. Två parallella snabbspår

    Johans tredje punkt om att vänta är också en risk och behöver nyanseras. Brådskan är inte enhetlig – det finns minst två olika akuta behov:

    Snabbspår ett: Yrkes- och studieförberedande AI-användning där behoven är mest akuta. Elever i trean på teknikprogrammet behöver AI-stödd programmering nu, inte om fem år.

    Snabbspår två: Förmåga att förstå påverkan, deepfakes, källkritik och rättigheter i en AI-präglad offentlighet. Detta behöver elever i sin vardag redan idag, oavsett ålder eller program.

    Båda spåren är angelägna, men de kräver olika kompetenser hos lärare och olika pedagogiska grepp. En strategi som behandlar all AI-utbildning som lika brådskande riskerar att bli ineffektiv.

    3. Upphandling och datasäkerhet måste vara lätt att göra rätt

    AI kommer att användas i undervisning, administration och ibland i stödprocesser runt eleven. Om varje huvudman kravställer på sitt sätt får vi både ojämn kvalitet och onödiga risker.

    Strategin bör därför ange en enkel nationell miniminivå för krav vid inköp: grundläggande säkerhet och loggning, tydlighet om vad verktyget gör, och rimlig möjlighet att byta leverantör. För integritetskänsliga områden som elevhälsa behövs tydligare ramar.

    Detta handlar inte om att centralisera upphandling, utan om att ge huvudmän en grund att stå på så att de inte behöver uppfinna hjulet var för sig.

    4. Bedömning och examination behöver gemensam riktning

    AI förändrar förutsättningarna för uppgifter och inlämningar. I praktiken styr bedömningen vad elever gör, och därför styr den också hur AI kommer att användas.

    Strategin bör ge en nationell riktning för hur AI-användning kan redovisas, vilka uppgifter som behöver designas om, och hur vi skyddar likvärdighet utan att hamna i övervakning som skadar tillit och arbetsmiljö.

    Detta är en av de svåraste frågorna att hantera. Bedömningsregimer sitter djupt, och “nationell riktning” i ett system med 3 000 huvudmän betyder i praktiken vägledning som kan ignoreras. Men just därför behövs tydlighet – så att skolor som vill göra rätt har någonting att utgå från.

    5. Likvärdighet kräver kompensatoriska insatser

    AI riskerar att bli en ny ojämlikhetsmotor om verktyg, kompetens och stöd skiljer sig mycket åt mellan skolor. Därför behöver strategin innehålla riktade stödinsatser till de huvudmän och skolor som annars riskerar att hamna efter.

    Likvärdighet kan inte bara vara ett mål. Den behöver vara en plan med resurser, uppföljning och konkreta mekanismer för att identifiera och stödja skolor som behöver det mest.

    Från intention till implementering

    Johan Falk har rätt: Sverige behöver AI-kunskap, och skolan är den plats som utbildar hela Sverige. Hans fyra punkter pekar ut vad som behövs. Dessa fem mekanismer visar vad som krävs för att det faktiskt ska hända – inte om tio år, utan tillräckligt snabbt för att möta de behov som redan finns idag.

    En strategi som går att genomföra i svensk skolas styrmodell blir mer än en vision, den blir ett verktyg som faktiskt kan användas.

    Gilla

Lämna ett svar till Frode Kjærvik Avbryt svar